Igår eftermiddag var allt som det skulle.
Nu finns han inte mer. Jag saknar honom
så det värker i hela kroppen.
Vem ska nu möta mig i dörren med den där
glädjen och energin som ingen annan besitter?
Eller trängas med mina fötter under matbordet?
Vem ska nu lyckligt ivrig komma springandes
när hårfönen startar? Eller skällas på när han inte
låter gästerna komma in i lugn och ro?
Vem ska nu lägga den där blöta nosen i knäet?
Eller titta på mig med blicken som säger det ordnar
sig nog?
Vem ska nu muttra för alla ljud han hör, för att
slutligen utbrista i rasande skallattack? Eller ligga
i vägen på golvet så jag snubblar i mörkret?
Jag saknar honom så det värker i hela kroppen.



